Independentfilmer är egentligen inget nytt fenomen. Filmer som gjorts utanför Hollywoods studio-system och utan stora produktionsbolag i ryggen har alltid funnits. Men det handlade i början mest om genrefilm som skräck och science fiction, och kallades då för B-filmer eller kultfilmer. Under åttiotalet växte dock independent fram som ett eget begrepp. Vissa regissörer som började inom indiefilm blev så småningom välkända, till exempel David Lynch och Quentin Tarantino. Andra, som Jim Jarmusch och Hal Hartley, har aldrig fått något stort genombrott men har ändå en trogen publik och får oftast bra recensioner.
Filmskola och musik
Jarmusch (född 1953) pluggade journalism och litteratur innan han blev intresserad av filmmediet och började på filmskola i New York. Det var under det sena sjuttiotalets punk-år och även Jarmusch sögs in i musikscenen runt rockklubben CBGB’s. Han sjöng i alternativbandet The Del-Byzanteens samtidigt som han gjorde klart sin debutfilm, examensarbetet Permanent Vacation. Med sina nästa två filmer, Stranger Than Paradise och Down By Law, etablerade Jarmusch sig som en ”up-and-coming” filmare att räkna med. Redan där dyker flera av hans kännetecken upp, som det långsamma meditativa tempot, den svarta humorn och att de var filmade i svartvitt.
Formexperiment
Därefter kom ett par filmer där Jarmusch experimenterade med filmens format. Istället för en vanlig sekventiell handling hade både Mystery Train och Night On Earth en uppsplittrad handling där flera olika historier berättades parallellt. De gick inte hem lika bra hos publiken, men de hittade tillbaks till biograferna med de episka mästerverken Dead Man (med Johnny Depp) och Ghost Dog (med Forest Whitaker). Om man kan tala om ett publikt genombrott kom det 2005 med Dead Flowers, med en åldrande Bill Murray i huvudrollen.
Musiker i rollerna
Ett annat återkommande inslag i Jarmusch filmer är att använda musiker i rollistan. Kanske inte så konstigt med tanke på hans egen bakgrund i musikbranschen? Sålunda har exempelvis kända artister som Iggy Pop och Tom Waits figurerat i hans filmer, men även mindre kända som John Lurie (Lounge Lizards) och Richard Edson (Sonic Youth) har dykt upp.